Vagn

| Postat i: Allmänt
0
Man får ta till det som fungerar! Efter några olyckliga timmar igårkväll testade vi vagnen över den lilla tröskel som finns i lägenheten och Ludde somnade med en gång! Drog in den bredvid sängen och tre timmar senare vaknade han (runt 2 på natten) för att sedan bara mikrosova resten av natten! Stackarn var så gasig och vaknade vartenda gång det kom en fis. Har sagt det förut och säger det igen, underskatta aldrig en fungerade mage :) Slutkontenta är ivarjefall totalt förstörda föräldrar idag och en ändå mystiskt pigg bebis. BÖH, var det någon någonsin som påstod att det var lätt med småbarn? Runt 5 bröt jag ihop lite smått dessutom vilket i kombination med sömnbristen resulterat i en vansinnig huvudvärk. Så vi kör på vagnen inomhus idag också. Det som fungerar helt enkelt...
 
 
 
Snälla lilla älskade Ludde, ge nu mamma och pappa en lugn kväll och natt inatt! 

Träning

| Postat i: Allmänt
0
Jag skrev ju förra veckan att jag tänkte dra igång träningen igen och i måndags begav jag mig till boxen efter många månaders uppehåll. Vilken fantastiskt känsla att sitta i roddmaskinen utan en massiv gravidmage, vilken lycka att köra hängstyrkefrivändningar och vad härligt att dra en liten lättsam Wod och få upp flåset! Nu har jag helt vansinnig träningsvärk i hela kroppen och jäklar vad skönt 😀
 
Sen förlossningen har jag kört bäckenbottenträning (kniip) samt aktivering av magmusklerna. Måste såklart fortsätta med detta men orkar inte vänta längre med styrketräning trots att jag inte varit på efterkontroll än. Känner mig läkt och stark nog för att börja träna, så så får det bli :) Såklart får träningen anpassas en del och man får ha i åtanke vilken foglossning som spökade hela graviditeten. Men tror det är otroligt viktigt att börja ta hand om kroppen (utan press att tappa gravidkilon) och bygga styrka igen för att bli piggare och bättre kunna bära runt på denna lilla guldklimp jag har hemma nu :) 

5 veckor

| Postat i: Allmänt
0
Vi är tillbaka i Karlstad och avnjuter nu sista veckan då pappa är hemma också. Vad knepigt det kommer kännas nästa vecka då vi ska börja vara ensamma på dagarna! Men alltså mycket tid för fikande om det är någon som har tid och lust? :D 
 
Just nu är det ganska exakt 5 veckor sen Ludvig kom till oss. Det firar vi med att han äntligen är över 4 kg (4230 gram idag) och vi kan nu helt ta bort tillägget vi gett honom på kvällen (alltså dags att bara amma 😀). Han är 56,2 cm lång och vi har gjort oss av med kläderna i 50 då de blivit för korta. Barnläkarn har också gjort en undersökning idag och han fick högsta betyg sa hon :) Så det känns riktigt bra just nu :) 
Han har även varit en riktig ängel idag än så länge. Igår var skrikigaste kvällen på länge, och döm min förvåning när jag gick in i appen wonder weeks (barns utvecklingssteg) och såg att just igår skulle han vara ett litet åskmoln och ha den värsta dagen i detta utvecklingssprång! Intressant att det kunde stämma så bra :) 
 
 
I förrgår log han i vaket tillstånd och det kommer lite småleenden nu och då 😀 Han fokusersr på saker och följer med när de flyttar sig, samt imiterar ibland och räcker ut tungan när vi gör det, riktigt kul att se utvecklingen 😀 
 
 
När han är grinig så är jag mycket tacksam över att han än så länge älskar babyskyddet och åka bil, blev som sagt smidig resa hem i helgen :) Barnvagnen fungerar också ypperligt, iallafall sålänge den rör på sig :P 

Åland

| Postat i: Allmänt
0
Att resa hem var riktigt smidigt! Vi kom iväg strax innan 7 på torsdagmorgon, lillen sov över halva bilresan innan det var dags för ett kort amnings- och blöjbytespaus på en rastplats. Sen sov vi igen fram tills båten gick, käkade två gånger, var nöjd och glad och mitt i allt var vi hemma! Hoppas på att resan tillbaka till Karlstad går lika smidigt imorgon, men då ska vi även via Täby för en fika med Natta, Joni och lilla Ella :) 
 
Väl här hemma är det lugna puckar. Går inte att planera för mycket men det är bara skönt, dessutom vill mormor och morfar ha så mycket tid som möjligt med Ludvig :) Så det är mycket mys, god mat och lite avlastning (någon extra timme sömn och bastubadande ikväll!) Uppskattat :) 
 
 
Vår lilla farbror passade allt på att sova en stund i pappas famn på färjan :) 

1 månad!

| Postat i: Allmänt
0
Hur galet är det inte att Ludvig funnits hos oss en månad redan? 
 
Å
Babysittern är rätt populär, för det mesta ivarjefall :) 
 
Absolut bästa stället i lägenheten är skötbädden, här kan han ligga hur länge som helst och vara nöjd ned livet (förutom på natten då han vaknat och insett att han är hungrig). 
 
En månad sen förlossningen, ja då börjar det bli dags att börja ta hand om kroppen igen. Kanske inga intensiva wodar i crossfitboxen men börja bygga upp styrkan igen, längtar ihjäl mig efter frivändningar! 
 
Sist och slutligen finns det inga bättre platser i världen än pappas famn, och såklart inborrad i mammas bröst :P 

Ensamma

| Postat i: Allmänt
0
Nicklas jobbar i helgen (ska vara ledig två veckor till sen) så vi har bebismys bara vi två idag, lite försmak på hur det blir sen! Nu går det bra men hade det gällt sådär redan 10 dagar efter förlossningen skulle jag haft småpanik. 10 dagar är ju ingenting! Är otroligt tacksam att vi båda är hemma första månaden, speciellt när något krånglar. Har en känsla att jag hade lagt ner amningen om jag var ensam, men nu fungerar det istället :) Hur som, all credd till ensamstående föräldrar! Vilket jobb att göra allting själv. 
 
Vi myser, sover på skötbordet, äter och gungar i babysittern. Ska strax ut på promenad i höstsolen :) 
 
 

Woopa!

| Postat i: Allmänt
0
3 veckor gammal nu och äntligen uppe i och förbi födelsevikten! Jag brast ut i glädjetjut när vågen visade 3800 gram på BVC i tisdags. Allt slit gav resultat tillslut och nu landar vi i amning när han själv vill och tillägg med bröstmjölk+lite ersättning morgon och kväll (med nappflaska!!), som förhoppningsvis kan fasas ut så småningom :)
 
Livet känns direkt lite lugnare :) Dessutom börjar en dubbelhaka sakta men säkert framträda och lite kinder, så vi har definitivt kommit in på rätt spår :) Hoppas vara uppe i 4 kg nästa vecka! Då ska vi förresten ta oss till Åland torsdag-söndag, aah nervöst! Men ska nog gå bra :) Är mest nervös för färjan över! 
 
 
Denna bild fick komma in i Ålandstidningen och Nya Åland, roligt att skicka in till tidningarna 😀
 

Äntligen!

| Postat i: Allmänt
0
Den har legat i kylskåpet hur länge som helst och jag har tänkt säkert en vecka att "IDAG ska jag ta mig några kex med blå castello (min absoluta favorit)". Det blir aldrig av har jag märkt för något kommer alltid emellan (bebis). Men  så kom dagen då Nicklas gjorde iordning lite åt mig att mumsa på under en amningssession 😀 
 
 
Samma med en burk B&J-glass i kylskåpet som jag tänkt smaska på. Nicklas MATADE mig med några skedar en kväll då jag låg däckad samtidigt som jag ammade, men sen har det inte blivit något. :P

Förlossning

| Postat i: Allmänt
2
Jag har suttit och funderat kring att skriva om förlossningen eller inte på bloggen. Förstår att de flesta nog inte har något intresse av att veta nånting men så kom jag fram till att jag själv vill ha en uppskriven berättelse för att komma ihåg. Så jag rekommenderar nu att ni slutar läsa om ni inte vill höra några förlossningsdetaljer :)
 
Såhär snart tre veckor efter att Ludvig kom ut tänker jag tillbaka på förlossningen som en helt vansinnig, och helt fantastisk upplevelse. Blev helt galen här om dagen då någon skrivit en insändare i Metro (tror jag?) om sin positiva förlossningsupplevelse och blev helt halshuggen av folk som uppenbart inte haft bra upplevelser. Är det verkligen så provocerande att man tycker att det har varit bra?
 
På kvällen tisdagen den 22e så sa jag faktiskt till Nicklas att något kändes konstigt i kroppen. Ingenting som jag kopplade till att förlossningen var på gång, men att kroppen liksom förberedde sig. Och vad rätt jag måste ha haft för vi gick och lade oss och kvart över fyra på natten knäpper det till, jag rusar upp och det är vattenfall i hela hallen och inne på toaletten. Yess! Så som jag tänkt över hur förlossningen skulle starta så vore ju vattenavgång och väcka Nicklas mitt i natten det roligaste alternativet, jag fick som jag ville :D
 
Aldrig någonsin har Nicklas varit så snabb upp ur sängen. Herre gud nu var det ju på gång. Vi skrubbade med grönsåpa, peppade lite och var toknervösa. Strax efter fem började jag känna lite små värkar och jag ringde till förlossningen för att kolla hur vi skulle gå tillväga. I första hand skulle jag ringa specialistmödravården för kontroll vid 8 om inte det kommit igång mer innan dess. 
Vi åt frukost, drack kaffe och fortsatte peppa som bara den. Vid 8 hade jag mer värkar men ringde spec-MV, som sade att jag skulle in till klockan 11 för undersökning men hon trodde att jag troligtvis skulle ha åkt till förlossningen innan dess.
Vid 9 började värkarna kännas mer och mer, jag testade min TENS-apparat (nja, tveksam effekt), rullade på pilatesbollen, duschade och kände mig lugn. Nicklas var lite mer hispig dock och tyckte jag skulle ringa förlossningen igen, vilket jag gjorde och de sa att vi fick komma in när vi själva kände för det. Hade runt 2-3 värkar/10 minut så det var ju helt okej.
Vid halv 11 åkte vi iväg, fick leta parkering i oändlighet (och jag vägrade bli avsläppt ensam vid förlossningsentrén) och fick sen komma till ett undersökningsrum för en CTG-kurva. Allt såg bra ut men de ville inte undersöka mer än. Bad oss ta en promenad och gå och äta nånting, för att komma tillbaka två timmar senare. Vi försökte på patienthotellet men det var fullt, och fick för oss att gå till Kvarnens pizzeria för en kebabtallrik. Vi kom så långt som till busshållsplatsen utanför sjukhuset innan vi traskade tillbaka till förlossningen, hade dock bara gått en timme nu. Det blev en ny CTG-kurva, ultraljud för att dubbelkolla att huvudet låg neråt och sen kollade de faktiskt hur öppen jag var, tamtatataaam 5 cm öppen! Jajjemensan, in på förlossningsrum med en gång :)
 
Nu var klockan runt 2 och vi rotar oss tillrätta på rummet. Får testa lite lustgas för att få in tekniken och testar sedan att bada. Skönt visst men jag var för lång för deras bad och hittade aldrig en bekväm position :P Ny kontroll vid 4 visar att jag är öppen 7-8 cm, woopa det går framåt! Jag fortsätter puffa lustgas (fantastiskt läkemedel!) och försöker ändra läge regelbundet.
Första motgånen kommer vid 18 då det är en ny kontroll och jag är fortfarande bara öppen 7-8 cm. Det tas då beslut om att starta värkstimulerande dropp och det fungerade kan jag ju säga. Allt blir mer intensivt och mer smärtsamt, och vi höjer lite på lustgasen så man blir ännu mer groggy. Jag är helt inne i att andas värkar och vara groggy emellan men försöker röra mig så mycket jag orkar (pilatesboll, gåbord, sängen) och enligt barnmorskans tips för att göra allt mer effektivt. Är lite för rörlig för de får inte hjärtljuden på lillen med CTG, och då sätts en skalpelektrod på hans huvud. 
 
Vid klockan 20 är jag 9 cm öppen och de ökar ännu lite mer på värkstimulerande droppet. Det dröjer inte länge innan jag känner att allt förändras och det trycker på galet mycket neråt. Känns som att jag måste krysta i vartenda värk men gissa hur frustrerad man blir när de säger att jag inte får för han ligger fortfarande för långt uppe! Det går såklart inte att låta bli och det blir galet mycket svårare att andas igenom varje värk, men lustgasen gör sitt och vi tar oss igenom detta också. Sitter på knäna i sängen och lutar mig mot huvudändan, och i varje värk sätter jag mig liksom på fötterna för att få en så naturlig väg neråt som möjligt för lillen. Testar sidoläge också, AJ. 
Vid 21 är det så intensivt att de gör en ny kontroll, yess 10 cm öppen och ca 21.15 börjar de riktiga krystvärkarna. Krystar i ca 20 minuter och det här var nog den mest smärtsamma fasen. Det gick bra under själva krystandet då det bara var att ta i för kung och fosterland, men smärtan mellan värkarna fick mig att suga i mig mer lustgas än någonsin innan (och man fick känna på huvudet lite för extra motivation). Mitt i eländet så vill allihopa att jag skall ta av mig BHn också för att han skall komma upp på bröstet med en gång, och det var nog det som gjorde mig mest förbannad under hela förlossningen. Hade inte en minsta plan på att ändra något läge för att fippla av den, och så fick det vara just då. 
 
Klockan 21.35 sa barnmorskan att han kommer på nästa värk och så blev det! Halva huvudet och hela kroppen kom på en gång, tog lite tid på sig för att hitta andningen (jag upplevde att han började skrika nästan med en gång och Nicklas tyckte det tog en evighet). Han fick komma upp på bröstet med en gång men var en riktig suris hela natten! Men det är en annan historia :)
Nicklas klippte navelsträngen och vi fick kika på moderkakan (allt så bra ut). Jag grät som en tok och Nicklas snyftade bredvid mig också. Herre gud, nu var han här. Lilla Ludvig, galet! 53 cm lång och vägde 3740 gram, och med så långa fingernaglar att han redan hade rispat upp sår i ansiktet!
 
Förlossningen tog ganska exakt ett skift för personalen och det kom in ny personal precis när allt var ute och klart, och de fick rota iordning mig och sy ihop mig lite grann. Är så galet tacksam att jag fick den barnmorskan och undersköterskan som jag fick under själva förlossningen! Hade varit orolig för detta innan men det blev så bra så bra! Och ja, såhär tre veckor senare känner jag mig så stolt över allting och att jag följde min plan till punkt och pricka. Andas, slappna av, varje värk för mig närmare Ludde. Och en sjujäkla massa lustgas på det! :)
 
Vi hade absolut helst velat bli inlagda på BB men det var fullt, så vi fick stanna minst 6 timmar på förlossningen för att jag skulle komma upp på toaletten, duscha och de skulle kolla Ludde ordentligen innan de skrev ut oss till patienthotellet såklart. Det var här det jobbiga började, men det är som sagt en annan historia! :)
 
 
 

Bubbla

| Postat i: Allmänt
0
Bebisbubbla deluxe! 2 veckor idag och jag tror vi börjar lära känna varann lite grann. Han älskar att ligga på skötbordet och kika, ligga i pappas famn eller ha pappas händer på huvudet, visar sällan några hungerstecken förrens det är kris och skriker som världen gått under, och sover sen helst kvar på min arm med ansiktet nerborrat i min mage. 
Han ogillar starkt att vara avklädd (detta snack om hud-mot-hud med nyfödda, min bebis missade att han ska tycka om det), har en riktig surperiod och är otröstlig mellan 23-01 och vill absolut inte sova själv på natten. 
 
 
 
 
 
Han är fortfarande lite mager. När vi var på BVC i måndags hade han vänt åtminstone och gått upp 30 gram (3,5 kg prick nu) men det är för liten viktuppgång så vi kämpar igen med tvångsmatning efter amningen. Mammahjärtat brister när man har en nyammad, tillsynes nöjd, mätt och sovande bebis på armen som måste väckas, hållas upprätt hårt och itvingad mer mat tills det spottas och kräks. Vi börjar få in tekniken lite bättre ivarjefall så det är inte lika olyckligt varje gång, men usch vad slitsamt det är. Ny viktkontroll på fredag och när han börjar vända och lägga på sig bra så lovar jag att jag ska slänga dessa matningskoppar åt helvete, det tar verkligen bort en del av glädjen av att ha sin lilla son i världen nu. Själva amningen i sig börjar bli lite mysig men tror dessa två veckor kommer lämna sår efter sig i själen ett bra tag framöver.. Jag skulle hellre gå igenom en till förlossning än att behöva uppleva framförallt de två första dygnen på patienthotellet igen. Fy! 

Lilla Ludvig

| Postat i: Allmänt
0
En vecka har redan gått, hur gick det till? Fast är väl så att i bubblan så står allt stilla men tiden går sjukt fort, för att allting tar sån tid med en liten! Har inte varit en gång vi inte fått tokstressa till eftervårdsmottagningen för att alla bestyr drar ut på tiden! 
Det har varit en berg- och dalbana första veckan. Massa kärlek och mysiga stunder blandat med frustration och tårar. Men det är som det ska vara har jag förstått, önskar bara att man var lite mer känslomässigt stabil! Några fler timmar sömn hade inte skadat heller... 
Lillen har inte varit intresserad av att äta de första dagarna vilket tillslut blev ett för stort viktras och en väldigt sliten bebis. Efter ett dygn med tvångsmatning, mycket kräks och spott så verkar det ha vänt och jag håller tummarna nu att han förstår själv att han måste äta ordentligt! I övrigt verkar det vara en välmående och frisk gosse detta :) 
 
 
Nybadad för första gången! Klart godkänt. 
 
 
Här sover man absolut bäst, och mamma bara vilar ögonen lite samtidigt :)